Ibland är det bara sådär att det verkligen inte vill sig. Man har en plan men den vill inte följas. Plötsligt vägrar verktygen göra det de bör och färgerna bestämmer sig för att inte matcha. Plötsligt blir cirkeln man ritar knögglig fast den ska vara mjuk. Plötsligt tar den röda tejpen för stort fokus och det man vill ska vara fängslande försvinner. Plötsligt blir texten något helt annat än det man egentligen ville.
Och sen, när man löst allt det där och jublande inser att man är SJUKT jävla nöjd med vad man åstadkommit. Då. DÅ sätter man ett svart tumavtryck nere i hörnet på sitt kritvita papper.
That's the way scrapbooking goes. Och då får man la lösa det också. På nåt sätt.
3 kommentarer:
Superfin!! Underbara färger och underbar text. det är tur att det går att trolla bort fingeravtryck och annat klantigt man gjort...
Och du löste det ju alldeles förträffligt! Det är ju lite av charmen med scrappet... trots rigorösa planer så kan det helt plötsligt hända något som gör att man måste improvisera. Och många gånger blir ju alstret bättre oxå, märkligt nog.
Det här är alldels underbart tycker jag. Det ska bli så himla gött att snart få se dina fantastiska skapelser IRL. Kram =)
/Erica (som inte längre kan kommentera här utan att vara anonym, mycket irriterande, förstår inte vad problemet är)
Men visst blev det BRA med färgerna? Det ska bli min nya besatthet tror jag. Orange och turkos. Och lite rött, det släpper jag ju aldrig.
Skicka en kommentar