"Har du scrappat en turkos katt?"

Jag tror det var Elin och jag som pratade digital scrap. Jag minns inte hundra, jag babblar så mycket. Hursomhelst kläckte jag ur mig att jag skulle vilja testa men ändrade mig i nästa sekund. Inte bara för att det känns lite fejk eller för att jag inte vet vad jag skulle göra med det utan för att det är själva handpåläggningen jag gillar. Jag älskar att ta i saker, att få kramp i handen för att jag skurit ut något ur cardstock, att känna strukturer, måla om skräp till konst, sila bling mellan fingrarna och aldrig ha möjligheten att radera utan istället tänka om och rädda.

Idag är min högra hand helt turkos och full av rivmärken efter gårdagens color wash- och hönsnätsflipp. Jag matchar det med turkost diadem och rödsprängda ögon. Och älskar det!