Den röda handens ursprung.

Det ska min svårt kulturella självbiografi heta tror jag. En sån som ingen läser men alla pratar om och är rädda för och som därför tilldelas nobelpriset i litteratur 2078. Det ser jag fram emot. Till dess fortsätter jag scrappa.

Det här är vad som hände med bakgrunden jag skrev om igår. Den är faktiskt, och inte helt otippat, mycket finare i verkligheten.

Det här är en lift som Sandra utmanade mig att göra. Jag har tyvärr inte länken här men på det stora hela var det väl; inget foto, stora bokstäver, mönstrat bakgrundspapper, liten text under. Typ. Jag använde min Transformers airbrush genom Heidi Swapp chipboardstenciler. Eller ja. Det som blir över när man använt själva bokstäverna. Yay.

Slutligen en såndär typisk jaggrej som bara blev. Jag hade en tom trämönstrad förpackning liggande på bordet. Så jag klippte lite i den. Och inkade den lite. Sen häftade jag fast ett foto som låg strax intill, kom på att det såg lite ut som en klottervägg, petade dit några klottriga rubons, kom att tänka på skolan, klippte en bit metallCS att tejpa fast "väggen" på, försökte hitta ett 12*12-papper som matchade, lyckades inte, fann en bit wellpapp som åtminstone var 12" åt ena hållet, limmade lite, kom på vad jag ville att layouten skulle handla om, klippte itu ett grafpapper för att få 12" även åt andra hållet, öste på dekorationer utan hejd, lekte med nya dymoapparaten, skrev ytterst lite men fullt tillräckligt, skrek bingo, var nöjd.

Om någon vill se vad det står på bilderna går det bra att klicka på dem. TFL!