Men nudlar är ju gott det också...

Jag vågar inte logga in på min bank längre. Tre dagar i USA och jag börjar fundera på om jag omedvetet tror man kan koka soppa på bling. Eller för den delen att jag har en femrummare. Att packa i på vägen hem. 


Jag tror det heter fartblind. 


Eller paradis. 

Breaking news - min hemlis - min nya titel!

Jag är skitdålig på hemlisar. Verkligen dålig. (Mina egna dåra, andras kan jag hålla.) Tack och lov slapp jag hålla så länge denna gången, jag har fått lov att skvallra.

Min nya titel är STÄMPELDESIGNER!

Jojo, det är sant. På mässan nästa helg släpps min första kollektion svenska scrapstämplar hos Kortmakaren. Jag har saknat bra svenska stämplar för scrapbooking så himla länge och är så glad att jag fått chansen och förtroendet att göra nåt åt saken. Ihh! Som man säger.

Det är två stjärnsprakande A5plattor, en med bilder och en med texter, som säljs var för sig eller ihop till ett bra pris. Jag hoppas givetvis att ni gillar dem lika mycket som jag själv gör och att så många som möjligt köper dem. Både för mitt egos skull och för att visa att KortmakarMaria satsat rätt. Och för att de är bra. Såklart.

Riktiga sneakpeaks kommer imorgon i Kortmakarens blogg.

Själv åker jag till USA.

Schhh...

Jag kanske har nån slags hemlis. Nåt roligt. Och spännande. Och nåt man kan leka med. Som ett pysselkinderägg - tre överraskningar i en. Fast roligt och spännande och nåt flera kan leka med, hoppas jag.

Ett pysselkinderägg som bara mitt självförtroende blir fett av, inget annat. Mycket bättre. Jag gillar ändå inte vit choklad.

Syrafullt?

Jaja, jag vet. Om kanske bara 20 år kommer mina foton bli lite blekta. Eller nåt.Vad det nu är som händer när man scrappar med saker som inte är anpassade för ändamålet. Men FATTA vad snygg den är, min nya plastade vävtejp från kontorsvaruhuset! Blekta foton. Vad gör det om hundra år när allting kommer kring?

Om nån vill veta vad papperen heter kan jag kolla det när jag kommer hem. Bokstäverna är från Pandurorea.

Ja, layouten är lite bucklig. Det blir så av Chalkboard mist. Alldeles särskilt när det inte riktigt räcker att spraya utan krävs att man häller misten på en tesked och sedan droppar det på pappret.

Tre sekunder

Bra titel. Jag har ungefär 18 sidor kvar i boken just nu och, tro mig, det var SVÅRT att stoppa ner den i handväskan och gå upp till jobbet. Det är sådär nageltuggarspännande hela tiden sedan sidan 100 eller nåt. Bara fem timmar tills jag kan läsa slut den. Vilket jag såklart inte heller vill. Jag hatar när bra böcker tar slut.

Fast nu var det inte det jag skulle skriva om.

På det lilla forumet jag hänger på mest hela tiden diskuteras av någon anledning antal pysselsprayflaskor som finns i respektive pysselhem. Jennie och jag räknade häromdan. 32. 32 + de 5 som väntar på mig i USA. Fast så kom jag på att jag behöver en sort till, Shimmerz Spritz, så jag skrev det i forumet. Eftersom jag inte kunde komma på vad sprayen hette googlade jag. När jag googlade fann jag att en av mina engelska favvobutiker säljer ut just Shimmerz Spritz just nu. Billigare än i USA faktiskt.

Tre sekunder.

Dear Miss Linda Ternlind,
Thank you for your order. Your payment has been processed successfully.

32 + 5 + 4.

This is how I do it when I do it!

Iallafall ibland. Det händer att jag scrappar som alla andra gör. Plockar fram ett foto och utgår därifrån liksom. Fast oftast inte. Det här är ett vanligt förekommande scenario en casa Linda (absolutely no Spanish pun intended, whatsoever):

- Åh, vilken cool teknik! VARFÖR har jag inte tänkt på det själv? Jag måste genast prova, trots att klockan är halv tre på natten! 

(Ja. Jag pratar med mig själv. Jag är singel och bor ensam sedan många år, okej? Det förklarar visserligen inte varför jag pratar med mig själv även på träffar o. dyl. Nåväl.)

Så plockar jag fram ett CS och så testar jag den nya roliga tekniken. I nån skojsig färg som jag tycker är fin. Och så inser jag att, damn, det här ser ju ut som en våg och så fortsätter jag med fler fina färger i havston, kombinerat med matchande masker. I detta specifika fallet dåra. Det är inte alltid det ser ut som en våg liksom, doh!

När vågen har torkat (en hel jävla natt, eller snarare förmiddag, senare) slår det mig att jag behöver ett foto. Jo alltså, för man har foton när man scrappar. Åtminstone nästan varje gång. Jag får alltså vackert plocka fram min fotohög och rådda rätt på en bild som matchar färger och tema. Så flyttar jag runt den lite tills jag hittar dess rätta plats. Eller tills den lilla Lena i mitt huvud skriker LIMMA NÅT!

Därefter kommer den svåra frågan, den som alla som någon gång pysslat med mig hört sjutusen gånger, nämligen Jaha? Vad vill jag SÄGA med det här då?! Oftast går det ganska fort att komma på nåt. Jag har rätt mycket att säga. Jag hugger en rubrik ur luften och smäcker dit den. Det går mer eller mindre bra. I förekommande fall ändrade jag faktiskt rubriken efter några timmar genom att göra den negativ med finfina rubons.

Och så är det dags för journaling. Jag älskar journaling. Det MÅSTE finnas journaling, annars blir jag arg. Ja, det är en issue jag jobbar med. Alla är inte som du Linda, alla är inte som du, och det är okej, det är bra, lugn och fin. Hursomhelst är det sällan några problem när jag väl satt pennan mot pappret. Jag skriver och skriver och skriver till dess utrymmet är slut. Ibland räcker inte utrymmet, då får jag finna på annan råd. Klistra dit en extra lapp eller nåt. Eller skrika rakt ut tills jag kommer på nåt annat smart.

Sen vrålar jag BINGO! (det har jag lärt mig av fina Elina) och beundrar mitt eget verk en stund. Ofta ackompanjerat av självgoda utrop strösslade med svordomar i superlativsyfte. Och så slänger jag layouten åt sidan för att börja med nästa spännande utmaning. Nåt i stil med att först välja bokstäver till rubriken och sedan bygga hela grejen utifrån deras färg och form.

Rubons från Basic Grey, thickers från American Crafts, masker från Tim Holtz och Heidi Swapp, Color Wash, Glimmer Mist, Cosmic Shimmers och nån billig akrylfärg för barn.

Shit vad det är svårt att fota vitt.

Fortsatt sprayfrossa!

Det jobbigaste när man är i spraytagen är väntan. Där sitter jag i mitt kök, stirrar på en bakgrund och tjatar. Torkatorkatohooorkaaaa! Ungefär en minut står jag ut. Sen börjar jag med nåt annat. Medan föregående CS torkade sprayade jag denna.

Murmask från Crafter's Workshop, bokstäver från Basic Grey, Adirondack Colorwash och Tattered Angels Glimmer mist. Och blomma klippt av tre olika utländska boksidor, fråga inte om språk tack.

När jag ändå var i kladdtagen...

...använde jag kritorna lite till. Och sprayerna. Ganska mycket till faktiskt. Här är ett av resultaten. Och nej, det går inte att läsa texten. Det är inte så himlans noga.

Pengar kan inte köpa lycka...

...men tusikens vad glad man blir av shopping ibland.

Japaner, japaner, överallt japaner...

Gud vad jag längtar efter att packa upp den där på plats i USA. Var så snäll att slå mig hårt om jag inte dagboksartjounalingscrappar varje kväll under resan.

Sanningen

Eh. Ja, nä, jag tror layouten säger allt som behöver sägas.

Om man inte ser texten kan man klicka på bilden. Alltid.

Be your colourful self, heter det va?

Jo jag fick ju en liten kritflipp i fredags. Såhär blev det med det...

Det var roligt som tusan.

Kanske krävs det vin...

Det kändes lite skumt att välja och packa layouter för att nån annan vill titta på dem. Till och med visa dem. Och så ta med albumet till jobbet och vänta på att någon skulle hämta det och ta med det. MINA layouter. Till en vernissage. Ha. Läskigt men fantastiskt smickrande.

Så, nu måste jag väl be er komma och titta. Och dricka lite vin. Och måndagsmysa. Med mig och med Kortmakaren. På måndag mellan fyra och åtta. Det vore skitskoj.

Under träffen med mina favvotjejer fick vi utmaningen att riva i och använda både ett färgfoto och ett svartvitt foto. Det var läskigt som fan. Men en ruggigt rolig idé, jag har redan använt den igen!

Att shoppa eller inte, det är frågan.

Just nu känner jag ett enormt behov av kritor. Både vanliga vaxkritor och pastell. Jag tror att jag behöver sådana ikväll. Jag VET att jag behöver sådana ikväll. Frågan är bara om jag redan har ett par askar liggande hemma eller ej... Det är nog lika bra att gå förbi bokhandeln påväg hem. I värsta fall får jag väl rita ottabarahelvete. Vilket i och för sig var grundtanken med hela kritgrejen.