Barnbörd...a?

Jiss vad jag var irriterad häromnatten på den som bestämt att jag skulle scrappa bilder på barn. Tyvärr lyssnade hon inte på mina våndor utan bestämde att det minsann skulle bli nåt fint. Och när det var klart var det rätt okej. Fast dom som pysslade ihop själva ungarna var duktigare.

Överallt japaner...

Jag surfar runt och söker scrapinspiration, hittar massor, sparar länkar. En sak slår mig. Jag tycker att asiater är sjukt snygga på bild. Jaja, det låter konstigt, men så är det. De är estetiskt, stilistiskt snygga liksom. Fotovänliga. Scrapvänliga. Kanske beror det på att det är lite exotiskt, inte så vardagsfluffigt som blekrosa svenskar. Skumt är det iallafall. Och jag måste nog börja umgås mer med mina vänner som har japanska respektivar. Till och med en halvjapansk bäbis. Fan vad mycket snyggt jag skulle kunna skapa då...

Väldigt vitt är väldigt svårfotat

Planen var att göra en "sandralayout". En sån med litet foto, lite mönstrat papper, lite text, inget mer. Sen gick det som det brukar. Tjipp, tjopp, lång rubrik, massa krafs.

Panduropippi, Sassafraspapper, Adornitklisterbokstäver, American Craftsthickers, Technique Tuesdaystämpel och ram från ett URgammalt inköp från Fancifuls Inc.

Layouten är intesåhimlaoväntat mycket snyggare i verkligheten. Och inte skev.

Yay, gimme tejp!

Kolla! Jag har sneglat på washitejp så länge men inte riktigt fattat vad det är, bara att andra gör snygga saker med det. Nu håller vi allihop tummarna för att jag vinner Peterlinas finfina blogcandy och får testa lite, okej?

Alla förstår ju att jag skulle bli mycket lyckligare av tejp med orange prickar.

KBT, eller så

Skapande är terapeutiskt. Allt skapande. Ibland blir slutresultatet inte alls vad man tänkt sig, ibland blir det inget slutresultat, ibland är det inte ens målet. Själva klippandet och kladdandet är nog. I min lilla pysselvärld kör vi dessutom ofta KBT-träning - me, myself and I. Positiva affirmationer, prata av sig, egotrams.

Jag har inte kunnat sluta scrappa sedan jag kom hem. Jag har inte ens packat upp väskan utan bara öppnat den på köksgolvet och plockar dekos och lim direkt där ur. Igår kom jag hem sent och var trött men vägrade, som vanligt, sova. Så jag plockade fram ett foto, sprayade en bakgrund och... Ja nä sen vet jag inte vad som hände. Men såhär vart det.

Är det förresten någon som har tips på plastfickor som rymmer tre-fyra centimeter höga layouter?

Spraymall från Crafters Workshop, spray Tattered Angels Chalkboard Charcoal, blomma från Prima, fjäril köpt på loppis, pippitag Basic Grey, titel American Crafts thickers, stämpel Technique Tuesday och filtram Ruby Rock It Designs.



Betraktaren

Jo jag pysslade ju faktiskt en del i helgen. En jävla massa faktiskt. Och fint är det. Det är så schysst att inte ha något annat planerat, inget annat att göra alls, och dessutom utmaningar att leka efter. Erica bad oss alla att dra fem lappar - två färger och tre dekos - och göra en LO utifrån det. Utöver detta fick vi använda lite svart och vitt. Jag drog beige, grönt, metall, fotohörn och nålar. Inga konstigheter.

Jag tror att jag ibland kan verka ganska disträ och frånvarande. Tro mig, jag är med. Jag iakttar, tar in och analyserar. Konstant.

Tack Lena för fotohörnet! Och den svarta nålen! Tack Erica för en rolig utmaning!

Efterpysselträffsblues...

I flera månader har jag sett fram emot helgen som just passerat. En mysig helg med (nästan) alla goa pysselnussor, god mat, massa skratt, lite vin och många, många timmar klipp och klistra. Faktum är att bara tanken på helgen varit ett lyckopiller, ett ställe att fly till för att andas redan långt innan den verkligen var här. För att jag vet att jag får lov att vara jag, på gott och ont, tillsammans med de där tjejerna. I säckiga leggings, okammad, trött som ett as, deppig, mejkad, lycklig, grön-naglad, kaxig, liten, babblig som fan med höga klackar eller foppatofflor. För att vi på så många plan är på samma nivå, om än oändligt olika.

Nu har jag skrattat och myst, varit mörkrädd, moffat choklad, sjungit falskt, petat på bäbis, gjort fjorton layouter och tjugoen dopinbjudningar, utmanats och utmanat, varit lite berusad, delat dubbelsäng, njutit av mat och omgivning. Och sällskapat. Framförallt sällskapat.

Idag är världen lite tommare. Det känns skumt, efter en sådan påfyllning, men så är det. Jag har sprungit förbi andningshålet, druckit luften i stora klunkar, men tappat andan igen. Efterpysselträffsblues.

Jag saknar er! Och älskar er...

I väntan på vaddå?

Okej, det händer absolut ingenting med ombygnationen av layouten. Inte nött. Tur jag har något annat att visa upp innan det dammar igen här...

En layout om min fascination för skönheten i missmatchning. Sådant som egentligen hör hemma på helt olika ställen men i kombination blir trippelt intressant och vackert. Som lackskor, tyllkjol, vitsippor och multnande löv.