Mmm, jag vet. Det ekar här. Jag har knappt lyft ett pysselfinger sedan i april. Jag har egentligen ingenting att säga nu heller, det känns bara så tragiskt att det är tyst här. Och tragiskt är det inte. Jag lever. Som fan.
Jag pluggar lite.
Jag firar fina vänner.
Jag kollar in faunan.
Och är sjuk emellanåt.
Jag lär mig att uppskatta okänd musik.
Jag hänger rätt mycket med sådana jag tycker om.
Jag reser lite.
Och dricker lite öl.
Jag åker pariserhjul.
Köper nya skor och provar hattar.
Blir rätt gammal.
Och håller handen en hel del.